En prick ovanför nosen

Vi upptäckte ganska tidigt (i juni -09) att han hade en liten prick precis ovanför nosen som vi då trodde var en liten finne. 1 månad senare fick han halsfluss igen och samtidigt såg vi att ”finnen” hade blivit större och att han började få (rosa) pigmentförändringar på nosen. Vi blev tillsagda att avvakta då veterinären trodde att det skulle försvinna när halsflussen försvann.

Men varken fläckarna eller halsflussen ville ge med sig. Istället blev det en ny antibiotikakur och en biopsi på nosen. 3 nästan 4 veckor senare fick vi provsvaren att det var en autoimmun hudsjukdom.

Men man kunde inte utläsa på svaren exakt vilken hudsjukdom det rör sig om. 

Vid denna tidpunkt hade hela nosen blivit gul av skorpor, även öronen var täckta med sår och pungen ska vi inte prata om. Halsflussen ville dessutom inte ge med sig, så det bestämdes att han skulle operera bort mandlarna och sättas på kortison (prednisolon).  

Cellgifter

Efter 2 veckor var det dags för återbesök men veterinären var inte nöjd med resultatet så cellgift (Immurel) sattes in. Efter ytterligare 3 veckor var det check up igen. Nosen såg jättefin ut, allt hade börjat försvinna, men levervärdena var alldeles för höga. Så bort med kortisonet och vad hände då, jo såren kom tillbaka = moment 22. Så vi fick bolla med kortisonet upp och ner för att hitta den lägsta dosen han kan gå på utan att symptomen kommer tillbaka. Cellgifterna fick vi reda på att han skulle gå på i minst 6 mån.

Det visade sig att Nimbus kropp inte tålde cellgifts behandlingen så efter 2 mån fick vi sluta med cellgiftsbehandlingen och gå upp lite med kortison dosen. Det blev ytterligare en månad med justeringar i medicinen. Men precis innan jul 2009 fick vi beskedet att alla värden var jättebra och såren var borta. Såren har kommit och gått och veterinärerna har inte vetat vad dom ska göra. Vi har fortsatt att bolla med kortisonet men tillslut nådde vi en punkt där vi kände att det inte fungerade längre. Han kunde inte fortsätta så här. Så vi bestämde oss för att plocka bort kortisonet helt. Efter några månader var han kortison fri, detta var hösten 2011. Gissa att vi alla vara väldigt förvånade när alla prickar försvann och han började få pälsen tillbaka och bli piggare. Nya värden togs för att se så att allt såg bra ut och allt var toppen, kunde inte vara bättre. Både vi och veterinärerna kliade sig i huvudet.

Det dom säger om sjukdomen är att den förmodligen är genetisk och att den utlösande faktorn var hans låga immunförsvar på grund av alla olika sjukdomar han lyckats få.

Ulcerös Kolit

Augusti 2010 upptäcktes det även att Nimbus har ulcerös kolit (kronisk grovtarmsinflammation). Han har i stort sett varit dålig från och till i magen sen han föddes och under våren 2010 nådde vi en gräns när han började kräkas och inte riktigt gick upp i vikt även om hudsjukdomen var under kontroll. Så efter flera tester konstaterades det att det var ulcerös kolit! Symptomen för Nimbus var kräkningar, hårda bajsar, lösa bajsar, mycket bajs med mera, han åt dåligt, gick upp dåligt i vikt, tryckte man på magen kunde man se att han var öm i magen genom att han slickade sig om munnen.

Vi började behandla honom med Dipentum ( 2 tabletter om dagen), efter 3 veckor var det dags för återkontroll och vår superhund hade gått upp 3 kg, inget fett utan ren muskelmassa, enligt veterinären är detta extremt ovanligt, denna typ av muskeluppgång brukar ta flera månader!! Magen hade redan börjat bli bättre och han började tillgodogöra sig näringen i maten. Efter några månader drog vi ner medicin till 2 1/2 tablett om dagen. Sommaren 2012 slutade vi med Dipentumet och faktum är att han har hållit sig bra i magen och alla prickar han hade på magen är som bortblåsta. Förmodligen var dom sista prickarna på magen en biverkning av medicinen.

Helt medicinfri

Så nu, januari 2013 har han varit helt medicin fri i 6 månader och mår toppen! Det var dock en lång resa dit.

Nimbus blogg

Alla turer kring Nimbus sjukdomar hittar ni på hans blogg.